Hemma hos
Textil- och ljudinstallation Pannrummet, Konstepidemin Göteborg 2008
Pannrummet är ett fascinerande rum. Fyllt av lukter, brummanden och surranden och en lågmäld belysning. Min barndoms pannrum luktade tungt av olja men var varmt och mysigt på något märkligt sätt. Jag ville nu erövra pannrummet till ett mer kvinnliga rum men på det lite konstiga sättet sättet med en virkad duk under precis allting. De virkade dukarna är vackra men ganska meningslösa egentligen. Mycket arbete ligger bakom men till vilken nytta?
På en del av dukarna som jag använde här, inalles 130 stycken, placerade jag ut hushållsapparater och hårtorkar. Också det ganska omanligt i ett manligt revir. Trots allt tillbringar fortfarande fler kvinnor än män tid i köket och fler kvinnor använder just de här prylarna. Färre kvinnor sätter sig i pannrummet när de vill vara ifred. Något jag förstått förekommer i den manliga befolkningen, ett ställe där frun uppenbarligen inte sätter sin fot. En del män har förutom värmepannan en halvpanna sprit gömd i något hörn, oåtkomlig för kvinnliga blickar.
Med ojämna intervaller sattes alla hushållsapparaterna igång och bildade en ny, skränigare ljudmatta över pannrummets egna surranden. Det väsnas en del i köken. Själv plågas jag av oljud från hushållsapparaterna. Varför låter de så mycket?
Jag tycker om den här installationen. Jag kallade den Hemma Hos och låtsades att det var hos mig.